Jag är nyligen hemkommen från Rörbergs flygplats. Brynäs lyfte 15.26 mot Skellefteå. Med på planet fanns inte Calle Järnkrok, han är fortfarande sjuk. Men på bättringsvägen.

Han spelar i semifinal två. Det har jag fått bekräftat.

Jag har även fått bekräftat att Johan Larsson går in istället för Calle som center mellan Sebastian Wännström och Jakob Silfverberg.

Sedan tror jag att Jonathan Granström i sin tur tar Larssons plats som center i förstakedjan. Lavander flyttas upp i tredje och Molin går in i fjärde.

Jag är helt övertygad om att kedjeformationerna alltså ser ut så här:

Ollas, Granström, Johansson
Wännström, Larsson, Silfverberg
Widing, Nordquist, Lavander
Molin, Hansen, Rohdin

Skellefteå i finalen, alltså.

Om vi tittar tillbaka från elitseriens första omgång och vidare till den 55:e. Väger man också in slutspelet så är det ingen tvekan om att Brynäs och Skellefteå är givna finallag. De är Sveriges två bästa lag.

Därför känns det oerhört svårtippat.

Båda lagen påminner mycket om varandra i spelsättet, dessutom. Skicklighet och skridskoåkning är två sammanträffande ord.

Men jag tror framför allt att två punkter – som talar för Brynäs – kommer att fälla avgörandet:

* Hungern.
Visst, Skellefteå har väntat sedan 70-talet nån gång på ett SM-guld. Men känslan jag har är att Brynäs är mer hungrigt. Hela Gävle kokar av hockeyfeber och när man pratar med Brynässpelarna upplever man att suget efter ett SM-guld är stort. Väldigt, väldigt stort.

* Vilan
Brynäs kunde, tack vare att de gjorde processen kort mot Färjestad i semin, ta tre vilodagar. Många skavanker finns förstås i ett lag efter två tuffa slutspelsserier och Brynäs har nu fått chansen att återhämta sig. Skellefteå däremot, spelade ju en tuff matchserie mot AIK som gick till straffar. Det måste ha slitit hårt på dem.

***

Brynäs mot Skellefteå ger också stora förutsättningar till att domarna slipper hamna i fokus. Båda lagen vill spela en offensiv ishockey.

Brynäs slipper ett motstånd som spelar rycksäckshockey.

Brynäs slipper en motståndartränare á la Kenta Johansson.

***

Lite nytt kring laget.

Calle Järnkrok och Mads Hansen tränade inte under lördagen. De är sjuka. Förhoppningsvis hinner de återhämta sig innan tisdag. Även Jakob Silfverberg var förkyld, likaså Daniel Widing. Mats Lavander skadade sig mot Färjestad, men tränar nu.

Jag har alltid gillat Brynäs nostalgiska intro, som man införde i samband med jubileumsmatchen mot Växjö. Därefter har man fortsatt att veva de klassiska bilderna på jumbotronen.

När Brynäs säkrade finalplatsen under tisdagskvällen filmade vi introt:

Urstarkt att slå ut Färjestad med 4-1 i matcher, att vinna fyra raka efter 1-0-underläget i matchserien tidigare.

Det snackas mycket om Calle Järnkrok och Jakob Silfverberg – med all rätt – men en av de stora hjältarna vill jag påstå är Mads Hansen. Brynäscentern som tar ett enormt ansvar defensivt. Och även offensivt.

Är det bara jag, eller känns det väldigt lugnt när Hansen har pucken? Kylig i den egna zonen, hittar de enklaste vägarna ur den, transporterar upp pucken offensivt med ett stor lugn och stor säkerhet. Och ligger hela tiden rätt i banan.

Jag är förvånad över hans puckskicklighet.

Tommy Jonsson betonade också vikten av att ha honom i laget – efter 4-2-segern i tisdags öste Brynästränaren beröm över Hansen:

Han är unik. Hansen har tagit sin roll till hundra procent och så bra som han är just nu har jag aldrig sett honom i Brynäströjan. Jag tror ni inte förstår hur viktig han är, hur mycket han betyder för laget.

***

Just nu är Brynäspubliken landets bästa.

Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Till och med Karlstadspressen hyllar inramningen under de två senaste slutspelsmatcherna i Läkerol Arena. ”Herregud vilken skillnad jämfört med i Löfbergs Lila Arena” sa de under tisdagskvällen.

Stämningen har varit GRYM!

***

Och jag kan inte låta bli.

Brynäs fick mycket gratis sedan Färjestad, personifierat Rickard Wallin, tidigt i matchserien började lägga stort fokus på domarna. Givetvis var det domarnas fel att Färjestad förlorade på nytt.

Här är ett lite utdrag av gnället:

”Domarmissen talar för sig själv. De var en katastrof”
(Rickard Wallin till NWT efter Järnkroks mål där pucken var offside sekunderna tidigare)

”Det här med domarna har förföljt oss hela serien. Vi efterlyste samma nivå från minut ett”.
(Återigen Wallin som var kritisk till rättskiparna)

”Nu har de som dömde i Karlstad en nivå, de som dömde här en helt annat. Det var stolpe ut för oss i det avseendet också.”
(Hm, ja – Wallin igen)

”Jag har sagt det tidigare också; spelare som Anders Bastiansen blir misshandlade av domarna och det är inte bara nu utan under stora delar av grundserien”.
(Just det – Wallin)

”Man måste tydligen vara liten och kvick för att det ska blåsas för utvisning”.
(Wallin…)

”Finns inga ord för hur bedrövliga beslut domarna har tagit i slutspelet, fy!
(Färjestads målvaktstränare Erik Granqvist twittrade efter Färjestads uttåg ur slutspelet)

”Solklar offside på Brynäs 3-2 mål. Lundh får ut pucken över blå och Bif har en spelare kvar i sarghörnet. Vad fan håller domarna på med?”
(Granqvist twittrade under pågående match)

En match från SM-final.

Dessutom hemmaplan.

Och helt slutsålt.

Är det egentligen någonting som talar emot Brynäs? Inte mycket. Men Brynäs hemmaspel är – självklart inte oroande – men sämre än vad bortaspelet är. Jag tror Brynäs spel passar bättre på bortaplan och det har vi väl nästan fått bevis på. Under slutspelet har Brynäs vunnit fyra av fem bortamatcher, och tre av fem hemmamatcher.

Färjestad kändes också betydligt tyngre i Gävle än vad de gjorde senast i Karlstad.

Och vi minns ju hur det gick mot Frölunda i Läkerolen när Brynäs hade 3-1 i matcher.

Men faktum kvarstår:

Färjestad är inte Frölunda.

Färjestad har tuffare mot Brynäs speediga spel än vad Frölunda hade. Och jag tror Färjestad dessutom är betydligt mer ”mätta” än vad Frölunda var.

Man kan tro, och det sägs, att tyngd och fysik behövs för att vinna täta slutspelsmatcher.

Men tydligen inte.

Det är Brynäs fart på skridskorna som vinner matcher. Och skickligheten hos Brynässpelarna tillåter laget att spela så.
Då kommer Brynäs i snabba spelvändningar. Det hela handlar egentligen om närkampsspelet i egen zon och i mittzonen. Brynäs har förmågan att lirka sig ur trängda situationer. Med hjälp av klubban eller skridskon. Små detaljer.

Då spelar det liksom ingen roll om motståndarna heter Frögren, Lindström, Sevc eller att hela tiden ligga nära markeringsmässigt. Brynäs lyckas ta sig ur sargkamperna ändå, och med pucken i behåll.

Jag vet inte hur många gånger exempelvis Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Jesper Ollas och Johan Larsson – för att nämna några – kommit ut ur närkamper med pucken under kontroll.

De otroligt duktiga på det. Otroligt hala och svårfångade.

***

Färjestad blev också rejält sönderlästa i den fjärde semin. Hur många gånger såg vi inte heller Brynäs bryta Färjestads uppspel när de försökte passa långt och diagonalt?

Säkert 10-15 gånger.

Tugget om framtida Brynäsvärvningar har blivit lidande på grund av slutspelet och en massa resande. Det var länge sedan jag själv scannade marknaden över spelare som sitter med utgående kontrakt och vad som kan vara intressant för Brynäs.

Trots att Brynäs jagar SM-final pågår arbetet med nästa säsongs lag för fullt. Brynäs har visat intresse för en del spelare, och allt går enligt planerna, menar Micke Sundlöv, som dock föga överraskande inte vill släppa några namn.

Andreas Thuresson är dock ett sådant, som kan komma att lämna Nashvilles organisation till nästa säsong. Många klubbar är förmodligen intresserade av honom.

Brynäs har dessutom gett några av de spelare med utgående kontrakt nya förslag. Men nu har klubben lagt det arbetet på is. Enbart för att spelarna ska lägga fokus på matcherna.

På den fronten har man inte kommit särskilt långt, alltså.

***

Dags för semifinal fyra. Jag var på plats på Brynäs träning, där många rehabtränade och andra vilade helt från träning.

Av Janne Larssons reaktion att döma – på min fråga om hur Brynäs formerar laget – så kan det bli förändringar till söndagens match.
Så här säger Larsson:
- Det blir, eh….samma trupp som senast. Så kan jag säga.
Svaret på min fråga om det kan bli förändringar:
- Det får vi se, vi har inte riktigt bestämt det än.

***

Det finns heller inget att oroa sig för gällande Jakob Silfverberg. Han har spelat med tejpad axel de senaste månaderna, men enligt säkra uppgifter är det inget som stör honom. Jag frågade dessutom hur han själv känner, ”det känns bara bra” säger han.

Nu har jag dessutom fått bekräftat att ”Honken” inte är skadad. Han ska snart kunna vara tillbaka på isen igen. Under lördagen körde han ett pass i gymmet.

***

Andreas Dackell lägger alltså skridskorna på hyllan. En fantastisk karriär för en spelare som gjort väldigt mycket för Brynäs, är över. Hans siffror landade till slut på 14 säsonger i Brynäs, 567 matcher i elitserien med totalt 344 poäng (123+221) och 8 säsonger i NHL. Imponerande!

Men Dackell var ändå på gott humör när jag träffade honom under lördagen. Han såg fram emot att få hjälpa laget i båset istället.
Dessutom sa han så här:
- Det känns verkligen som att vi har något stort på gång den här säsongen. Det är alltid man har den känslan.
Han var övertygad om att det blir nya feststämningar (som i fredags) i Läkerol Arena

I Löfbergs Lila Arena sitter man som media väldigt bra. Pressplatserna är belägna nästan ovanför isen och överblicken är fantastisk.

Då såg man också, tydligare än någonsin, hur mycket Färjestad använder klubbor och fasthållningar för att stoppa Brynäs i allmänhet och Järnkrok/Silfverberg i synnerhet. Det börjar nästan bli parodi.

Men så fort Brynäs kom på tanken att börja åka mer skridskor, vända spelet snabbare och gå in hårdare i närkampsspelet, blev Färjestad otroligt sårbart.

Då räckte inte deras klubbor till – de var inte tillräckligt långa.

Färjestad fick inte tag i Brynäs, frustrationen växte och hemmalaget såg väldigt omständiga ut i sitt spel. Det är precis så Brynäs måste spela. Man gjorde det i den första semin (då föll man på otur) och man gjorde det nu. Rättvisa skipades.

***

Nu har Brynäs varit det bättre laget i två matcher. Men 1-1 i matchserien.

Räkna med att Färjestads flyt inte kommer att försvinna plötsligt, den har värmlänningarna haft i flera, flera år – och kommer att bestå även i den här semifinalserien.

Som kommer att bli lång.

Jag har varit inne på det här tidigare också. Domarnivån, att de tillåter alldeles för mycket ute på isen. Det märkte man tydligt under kvartsfinalserien.

Och även i den första semin.

Jag vet inte hur många hakningssituationer jag räknade till, som utan tvekan hade resulterat i utvisning under grundserien.

Så länge det finns en regel som säger att det inte är tillåtet att använda klubban för att hindra motståndare så måste domarna hålla sig till den regeln.

Det spelar ingen roll om det är slutspel.

Visst kan de tillåta mer fysiskt spel, att de inte hela tiden tar utvisning för roughing när det blir slagsmål efter en avblåsning.

Men hakningar…

Det är ett spelförstörande moment.

***

Måndagens match var…ja, typ – sjuk.

Åtminstone den första förlängningsperioden. Aldrig har jag upplevt en sudden death innehållandes så många högoktaniga målchanser.

Varför det hände så mycket?

Därför att det fanns så många potentiella matchhjältar i båda lagen. Spelare som ville, vågade och satsade för att vinna.

Och det slutade, som oftast, med att tillfälligheter avgjorde.

***

Första semifinalens bäste Brynässpelare:

Calle Järnkrok, som på egen hand styrde tempot i matchen.

Daniel Widing, som verkligen kan bryta mönster.

***

Jag tror den här serien går till sju matcher.

Simon Bertilsson är tillbaka.

Han är kvitt smärtorna (nästan) i fingret och spelar i den första kvartsfinalen. ”Det känns bra, men gör lite ont när jag skjuter. Men jag får ju ändå inte så många skottlägen” skämtade Brynäsbacken efter söndagens träning. Han berättade också om den stora nervositeten att sitta på läktaren och se jämna slutspelsmatcher…

Men det är inte om Bertilssons känslor det här inlägget ska handla om.

Utan om Brynäs angenäma problem.

Vilken back ska bort? Går ens Bertilsson in i laget direkt?

Det är två frågor vi får svar på under måndagskvällen. Men jag vill påstå att Bertilsson självklart ska spela. Han är en spelartyp som behövs mot Färjestad. Brynäs måste få in så mycket tuffhet i laget som det bara går. För mot Färjestad kommer det att smälla.

En back ska ju nämligen petas i och med att Bertilsson har lämnat klartecken för spel.

Ett tufft beslut för Brynäsledningen.

Den största besvikelsen i den lagdelen – utan att för den skull varit dålig (och om han ens är en besvikelse?) – är Mattias Ekholm. Men Ekholm är ändå Ekholm. En elitserieback av toppklass och helt given i startuppställningen.

Givna är också Ryan Gunderson, Jörgen Sundqvist och Niclas Andersén.

Även Lars Jonsson, som i mitt tycke har varit Brynäs bäste back i slutspelet. Han spelar rejält och med stor pondus. Vågar mycket och känns pucksäker. Given, alltså.

Då återstår Simon Löf.

Han har också varit fantastisk och den backen, tillsammans med Jonsson, som verkligen överträffat förväntningarna. Det spelet Löf visat upp i slutspelet håller också toppklass i elitserien. Oerhört placeringssäker och lugn i situationerna.

Men det är ändå han som ryker, i mitt tycke.

Tyvärr.

Bertilsson är nämligen bättre defensivt och är framför allt tuffare i sitt spel.

Den enkla anledningen till varför han ska spela.

Men det till förutsättning att inte hans spel hämmas av det skadade fingret.